Är det inte konstigt hur människor kan förändras på en väldigt kort tid? Jag har eller kanske ska säga hade en kompis som var en helt underbar person. Hon var söt, narturlig och hade en härlig personlighet. Vi pratade varje dag och hade något hänt visste vi att vi kunde ringa varandra. Men det var en sak som skiljde denna tjejen med andra, hon hade en hemsk uppväxt. Pappan dog när hon var liten och hennes styvpappa hade problem med alkohol. Jag gjorde allt för att få henne att inse att hon var värdefull och jag trodde jag lyckades. Jag gjorde allt för denna tjej. Jag åkte hem till henne mitt i natten när hon behövde tröst, jag lånade ut pengar när hon behövde och jag tog med henne till socialen så hon skulle få prata ut med en vuxen som lyssnade. Men tiden gick och hon började umgås med ett umgänge som enligt mig inte är bra. Pengarna som hon var skyldig såg jag aldrig mer och jag fick höra att hon hamnat hos foster familj. Det har t.o.m gått så långt att vi knappt hälsar på varandra. Det är sorgligt.

Jag mötte denna tjejen idag och fick en tung känsla i hjärtat. Jag förstår inte hur det kunde gå såhär. Jag tycker synd om dig!
Jag har förlorat många vänner med åren, det är inte de. Detta känns så hårt för mig för jag kämpade verkligen för dig, jag trodde på dig och jag gjorde mitt bästa..

Vet inte varför jag skriver detta här egentligen, och jag tänker inte sitta och komma på en bra anledning till varför, jag tänker bara publicera det!

PAULINA